Renovering, möbelskatter och en kyrka som hittade tillbaka till sig själv

Det börjar inte med nya möbler, trendspaningar eller stora visionsord om hållbarhet. I Vantörs församling började det snarare med något betydligt mer jordnära – en byggnad som slutat fungera för människorna som arbetade där.

En stängd reception direkt innanför entrén. Personalutrymmen utan dagsljus. Arbetsrum som isolerade människor från varandra istället för att samla dem. Samtidigt fanns något annat kvar i lokalerna. Originalmaterial från 50-talet. Kvalitetsmöbler undanställda i förråd. Armaturer som överlevt flera decennier av renoveringar.

Det är lätt att föreställa sig hur många människor som passerat genom lokalerna genom åren – och hur mycket av byggnadens ursprungliga känsla som fortfarande fanns kvar under alla lager av senare förändringar.

När Vantörs församling stod inför en omfattande ombyggnation blev frågan därför större än bara inredning. Hur skapar man en modern och funktionell arbetsmiljö — utan att samtidigt göra avkall på långsiktighet, historia och hållbarhetsmål?

I korthet

• Plats: Vantörs församling
• Byggnad: Kyrka från 1959
• Återbruksgrad: cirka 80 %
• Samarbetspartners: Anderwald Studio, EQ och Rekomo
• Fokus: restaurering, återbruk och modern arbetsmiljö

Tre företag – en vision

Tillsammans med Anderwald Studio, EQ och Rekomo tog projektet form genom återbruk, restaurering och ett ovanligt starkt fokus på att bevara det som fortfarande hade värde.

– Det finns en naturlig kultur att spara och ta hand om det som en gång tagits dit, säger Amanda från Anderwald Studio när vi pratar om projektet. Det sitter i väggarna.

Och kanske är det just därför projektet i Vantör fungerar så bra som exempel. Här blev återbruk aldrig en kompromiss, utan själva grundidén. Amanda har arbetat med flera projekt för Svenska kyrkan de senaste åren och driver idag Anderwald Studio tillsammans med kollegorna Julia och Jonathan. Studion startades utifrån en frustration över att återbruk ofta hamnade i andra hand i traditionella inredningsprojekt.

– Egentligen är det ju helt självklart att man borde återbruka mer, säger hon. Men länge fanns varken tiden eller strukturerna för att jobba så.

Historik och förändring

Lokalerna ligger i en kyrkobyggnad från 1959. Övre planet hade under åren fått behålla mycket av sitt ursprung, men längre ner i byggnaden såg det annorlunda ut. En renovering från 90-talet hade skapat en miljö som varken fungerade praktiskt eller socialt längre.

Amanda beskriver hur besökare möttes av en stängd reception direkt innanför entrén. Personalutrymmen saknade dagsljus och arbetsytorna gjorde att människor sällan sprang på varandra naturligt. Samtidigt stod verksamheten inför en större förändring där flera funktioner skulle samlas och nya arbetssätt behövde få plats.

Det blev startskottet för en omfattande ombyggnation där målet inte bara var att skapa något nytt, utan också att hitta tillbaka till byggnadens ursprungliga kvaliteter.

– När en byggnad har en så tydlig historia känns det ofta mer rätt att bygga vidare på det som redan finns än att börja om från början. Möblerna blir en del av berättelsen, inte bara en del av inredningen, säger Lisa Johansson på Rekomo.

– EQs vision var att hjälpa huset att hitta tillbaka till sig själv, så det var enkelt att ta vid och skapa en stilren inredning, säger Amanda.

Återbruk som utgångspunkt

När vi börjar prata om möblerna handlar samtalet snabbt mindre om inköp och mer om inventering. För i många projekt börjar processen med att välja nytt. Här började den istället med att undersöka vad som redan fanns.

– Svenska kyrkan är lite som en skattkista, säger Amanda och skrattar. Det finns väldigt mycket högkvalitativa möbler gömda i förråd och källare.

Hon berättar om metallstolarna som först stod undanplockade och nästan bortglömda. Ett hundratal kromade stolar med tydlig 50-talskaraktär.

– När jag hittade dem tänkte jag bara: wow. De här är ju fantastiska.

Hon beskriver hur de stod undanställda i ett förråd, nästan som om ingen riktigt sett dem på många år. Stolarna kläddes om i läder som harmonierade med byggnadens tegel och ursprungliga materialitet. Fällbord restaurerades istället för att bytas ut. Befintliga armaturer sparades och återbrukad textil fick nytt liv som gardiner från golv till tak. Det handlade inte om att hålla fast vid det gamla för sakens skull, utan om att se värdet i det som redan fanns.

Se visionen först

En fråga som ofta dyker upp i återbruksprojekt är tveksamheten inför det befintliga. Hur får man människor att se potentialen i något som just nu känns slitet, daterat eller omodernt? Amanda funderar en stund innan hon svarar.

– Man måste nästan hjälpa kunden att se visionen först. Det är svårt att föreställa sig slutresultatet när man tittar på ett gammalt bord eller en stol med ett trist tyg.

Samtidigt beskriver hon relationen till kunden som tillitsfull. Inte som att hon behövde övertala någon, utan snarare leda dialogen med hjälp av materialprover, moodboards och referensbilder.

– Då är det enkelt för mig att lyssna, ställa frågor och komma med förslag som passar projektet. Och möta den där lilla oron som naturligt finns i förändring.

Det märks också när hon pratar om projekten. Mindre fokus på snabba beslut — mer på att få människor att känna sig trygga genom processen. Och kanske är det just där många återbruksprojekt avgörs. Inte i möblerna, utan i tilliten längs vägen.

– När återbruk planeras från början av ett projekt blir det sällan en kompromiss. Då blir det en naturlig del av lösningen och ofta något som stärker både ekonomin och slutresultatet, säger Lisa Johansson, Rekomos hållbarhetsspecialist.

Ett rum sammanfattar allt

När jag frågar Amanda vilken plats hon skulle visa först för någon som aldrig tidigare besökt lokalerna kommer svaret direkt.

– Samlingssalen.

Hon börjar nästan beskriva rummet innan frågan hunnit landa klart. De blå väggarna. Det blå golvet. Teglet som fått vara kvar. De höga gardinerna från golv till tak.

– Kunden har varit väldigt modig i färgvalen, säger hon. Och det är så roligt att få jobba så monokromt.

Här möts den bevarade tegelväggen från originalbyggnaden av mässingsarmaturer som fått stanna kvar i taket. De återbrukade borden och stolarna har fått nytt liv i en helt ny helhet. När hon beskriver rummet går det nästan att se det framför sig: ljuset från de stora fönstren, materialen och de långa gardinerna som ramar in hela rummet. Det är den typen av rum där man direkt sänker rösten lite när man kliver in. Mitt i allt står möbler som redan levt ett liv — men som känns helt rätt här och nu.

80 % hållbarhet

Att projektet landade på en hög återbruksgrad var inte en slump, utan en del av ambitionen att låta hållbarhetsmålen prägla hela ombyggnationen. Projektet i Vantörs församling landade på en återbruksgrad på omkring 80 procent. Men kanske är det mest intressanta inte själva siffran, utan att miljön idag inte känns som ett “återbruksprojekt”.

Den känns genomtänkt, varm och självklar. Och det är här som både Amanda och Rekomo ser att utvecklingen har förändrats de senaste åren. Återbruk innebär inte längre några kompromisser.

– Rekomo fungerar egentligen som vilken leverantör som helst, säger Amanda. Skillnaden är kunskapen och möjligheterna till att renovera och återbruka.

Hon beskriver samarbetet som tryggt, lösningsorienterat och prestigelöst.

– Det känns som att vi är ett team som tillsammans ska få projektet att fungera.

Även Svenska Kyrkans tidning har uppmärksammat projektet med ett reportage – läs artikeln och se fler bilder här.

Av Karin Högman — 10 juni 2025